Nä nu är jag så där riktigt supermegairriterad så jag måste skriva av mig.
En man som jobbar för räddningstjänsten dör, det är djupt beklagligt men om man jämför vad som skrivits om dessa knivskadade/mördade kvinnor som skett denna månad är brandmannens olycka fruktansvärd och något måste göras genast och kommentarerna haglar medan två knivskurna kvinnor från några rader. Den ena kvinnan avled av knivskador och nu igår (29/3) hände det igen. Hon lever fortfarande men skadorna är livshotande fortfarande.
Kommentarerna till artiklar om sen dödade mannen är många och fördömande. Detta får inte ske, detta måste stoppas/förhindras/tas krafttag mot... Och jag håller med, inte tu tal om den saken, och nu ska trafik stoppas för att förhindra fler olyckor.

Men dessa skadade och dödade kvinnor då? Får de samma uppmärksamhet tror ni? Nej precis, någon enstaka kommentar från mestadels kvinnor eller organisationer som bekämpar kvinnovåld. Det suckas och skakas på huvudet, sen scrollar man vidare hemma hos dem som med stora bokstäver nyss skrev att dödsolyckan för mannen är upprörande och måste få ett stopp omedelbart!!

Vad beror det på? Att det ena är kvinnor och det andra män? Eller har samhället fallit offer för normaliseringsprocessen där kvinnovåldet är nåt som är ungefär så irriterande som ett myggstick, man svär över dem och accepterar att det hör ihop med sommaren? Jaja, hur fan tänkte hon, hon hade ju kunnat gå?

Jag hör kvinna efter kvinna gråtandes prata om skam. Om hur de varit tysta av skam, över honom, inför släkt och familj, på jobbet och för sin egen vekhet. Kan det vara så att en del av förklaringen också ligger där, vi ska inte prata om våld i nära relation. Punkt.

Åsa, ordförande NFK